Äntligen dags för prisutdelning i vinterns RBC.

Evenemanget äger rum på restaurang Hirschenkeller på Blekholmsgatan (i hörnan vid Kungsbron). Från 19.00 finns Generalen på plats med en och annan buckla i bagaget. Mat och dryck till humana krogpriser finns också att tillgå. Se det som en extra Racing Bar eller generalrepetition inför Racing Bar på Undici den 16 juni.

Beklagar den sena kungörelsen, men det är mycket nu.....

Jag kommer såklart. Blir dock med stor sannorlikhet lite sen eftersom jag ska hinna åka till Huddinges polisstation och hämta en beslagtagen golfklubba till morgondagens mycket viktiga match i Björkhagen cuppen.

Den historien vill jag höra fler detaljer om Selim, hur man får en golfklubba beslagtagen?

Skall försöka komma men mitt huvud säger stanna hemma för närvarande.

Björn skrev:

Den historien vill jag höra fler detaljer om Selim, hur man får en golfklubba beslagtagen? Skall försöka komma men mitt huvud säger stanna hemma för närvarande.

Det är inte mig de beslagtagit den ifrån, utan de två 16-åriga snorungar som rånade mig på den när jag var ute och luftade mig och mina golfklubbor på Ågestas bana för snart en månad sen. Det är en ganska lång och lustig historia (dock inte när det hände) som innefattar två narkotikapåverkade ungdomar med kniv och en Selim som blev ungefär lika sur när de började vifta med kniven som när han blir torpederad på gokart/racebanan. Nu i efterhand kanske det var dumt att berätta för dom om hur man ska bete sig här i livet och så vidare men med hundra kilo adrenalin i kroppen tyckte jag att det var en bra idé. Det slutade i alla fall med att de åkte fast och (och en sitter fortfarande häktad) polisen har min golfklubba som bevismaterial. De ska ha fixat den åt mig i ca tre veckor men inget har hänt så nu ska jag åka dit och hämta den eftersom jag har en "mycket viktig match" imorn. Kommer du ikväll ska jag berätta hela historian...

Snubblar in vid 19-tiden
(Utan golf-klubba)

bra Stefan, det räcker med att Selim försöker slå ett slag för golfsporten (eller blir det möjligen tvärtom)

i afton har jag delat ut pokaler till vinterns RBC-matadorer på restaurant Hirschenkeller. En begränsad men tapper skara övervarade tillställningen. Ett plus i kanten var Stefan från Racetown som inte bara tilldelade de bästa åttorna (dvs generalen och Stefan Irlander) pokaler utan även uppmärksammade damerna i form av Helena och Alex. Ragge fick också en högst speciell T-shirt. som förhoppningsvis uttryckte all den upskattning hela RBC-gänget vill visa honom för hans insats.

De som inte var på plats missade Selims berättelse också om hur ett par unga män av nordisk härkomst under vapenhot tilltvingade sig den dyraste klubban i hans golfbag. Till yttermeravisso undvek de frånvarande en och annan falskton på karaokebaren Falken i Huddinge C , dit färden fortsatte. Ingen vill veta vilken sång du sjungde är nog en bra sammanfattning av övertecknads insats.

Som tur var, trodde jag, gick resan vidare till Cafe opera. I min ungdom, nu snackar vi way-back, benämndes haket dagis. Vissa saker tycks vara omöjliga att förändra....

Inte så konstigt att man är hemma redan vid denna inte alltför okristliga timme.

RBC-Lars skrev:

i afton har jag delat ut pokaler till vinterns RBC-matadorer på restaurant Hirschenkeller. En begränsad men tapper skara övervarade tillställningen. Ett plus i kanten var Stefan från Racetown som inte bara tilldelade de bästa åttorna (dvs generalen och Stefan Irlander) pokaler utan även uppmärksammade damerna i form av Helena och Alex. Ragge fick också en högst speciell T-shirt. som förhoppningsvis uttryckte all den upskattning hela RBC-gänget vill visa honom för hans insats. De som inte var på plats missade Selims berättelse också om hur ett par unga män av nordisk härkomst under vapenhot tilltvingade sig den dyraste klubban i hans golfbag. Till yttermeravisso undvek de frånvarande en och annan falskton på karaokebaren Falken i Huddinge C , dit färden fortsatte. Ingen vill veta vilken sång du sjungde är nog en bra sammanfattning av övertecknads insats. Som tur var, trodde jag, gick resan vidare till Cafe opera. I min ungdom, nu snackar vi way-back, benämndes haket dagis. Vissa saker tycks vara omöjliga att förändra.... Inte så konstigt att man är hemma redan vid denna inte alltför okristliga timme.

Ja vad ska man säga. Eftersom herr general inte riktigt gav alla detaljer om hans bravader så kan jag inte annat än att fylla i hålen. Efter att vi styrt kosan till Huddinge C (tack för skjutsen Ragge) gled vi in på den mycket lustiga krogen Falken. Denna krog såg ut som alla andra förortskrogar av lite större art jag sett, dvs. att de på 90-talet försökt sig på det brittiska stuket men försöker nu skaffa sig en lite lyxigare framtoning så de har satt in lite plexiglas med tattig belysning i bardisken, detta gjorde att stället ser ännu lustigare ut och att den dessutom var fylld med förortskids mellan 18-22 år gjorde upplevelsen än lustigare. Slut med inredningspladdret! Lars (för dagen uppklädd i mörk kostym), Stefan (Racetown) och Lestrup började genast leta i pärmen med karaokelåtar och de föll för att tillsammans framföra ett klassiskt svenskt alster som jag dock inte minns vilket det var men tänk Brännö brygga, Cornelis och dylikt så fattar ni. De blev ganska snopna när de fick se mannen före sjunga samma låt. När de väl tagit sig upp på scen, laddade till tusen, startade inte den låten de trodde utan de fick istället sjunga Raymond och Marias fjolårssommarplåga "Ingen vill veta var du köpt din tröja", hur detta gick till vet jag inte men antagligen kan vi tacka någon av racetowns anställda. Underhållningsvärdet var stort och de tre musketörerna sänkte sångslingan med ett par oktaver, publiken jublade dock och detta faktum verkade ge vår vän generalen blodad tand. Han hann knappt hinna tillbaka till bordet innan nästa lapp var inlämnad till den tatuerade body buildern som höll i spektaklet. Eftersom Lasses Favoritband Hanoi Rocks inte fans med på låtlistan blev det Gloria med Van Morrison. Ivrigt påhejad av sin personliga fan club bestående av Selim, Lestrup, Dubbelstefan (Irlander och Racetown), Myran och diverse löst folk sjöng han denna låt med stor inlevelse och grace, själva sångförmågan anser jag mig inte värdig att bedöma eftersom jag själv inte vågade ta steget upp på scen. Efter detta lämnade jag stället eftersom jag bara har flex till kl 8 och blev erbjuden skjuts hem av Irlander (STORT TACK).