Nu har ni redan länkat till flera bra video som jag sett.
Så då får väl jag länka till en som ni sett ?

Jag är väl tveksam om man kan säga att 911an är anpassad till dom svenska små krokiga länsvägarna...
Men det är en härlig video, som glorifierar den manuella växellådan.

Håller med flera av er ovan, bilen måste ge tillbaka, det är körkänsla.
En vanlig växellåda, och kopplingspedal är en bra början, det är mer belönande än paddlar på ratten.

Det här är körglädje för mig: https://m.youtube.com/watch?v=1sN_hC3gII4&t=5s

https://m.youtube.com/watch?v=N5iP7SuZPEU

😁😁😁

erikjakan skrev:

Det här är körglädje för mig: https://m.youtube.com/watch?v=1sN_hC3gII4&t=5s https://m.youtube.com/watch?v=N5iP7SuZPEU 😁😁😁

Det där är ju mer "åka" än "köra".

Haha återkom när du spakat 700whp på 235 or 😉

"The answer is always Miata". Eller som en rätt känd motorjournalist sa:





Så körglädje har inte särskilt mycket med faktiskt hastighet att göra (enligt denna och min definition). Däremot hur man känner att bilen rör sig på vägen, att man kan lita på att bilens och ens egna reaktioner fungerar ihop och är förutsägbara och hanterbara. I en tung, komfortabel och inte särskilt känslig bil behövs det mycket mer för att åka på gränsen än att göra det i en lätt och känslig bil. Sedan om det handlar om att hantera att bakhjulen bryter loss för att man har hejdlöst mycket effekt eller om det handlar om att pricka apex exakt må vara upp till var och en.

Jämförelse: Jag har en Tesla Model S på 2,2 ton och 500 hästar som bruksbil. Jag har kört den i konbana. Det var helt klart en upplevelse, men inte en särskilt körglad sådan även om jag flinade när jag gjorde det. När jag kör min Miata i konbana flinar jag nog inte särskilt mycket, det har jag inte tid med, men herregud vilken körglädje. Känslan att man vet exakt var man placerar bilen, att förutsäga chassierörelserna och lastväxlingarna i varje situation, att känna att bilen pratar med en hela tiden, det är körglädje för mig.

(Ja, det finns mängder med bilar som gör detta utöver Miatorna)

Miata har jag faktiskt aldrig kört men jag kan föreställa mig att det är en ypperlig källa till körglädje. Den är ju med all heder en värdig efterföljare till alla brittiska sportbilar från 60-talet. Jag renoverade en spitfire 64 till app k tävlingsbil, körde den på bana under 5 år och ägde den över 20 år, där kan man verkligen tala om att få mycket körglädje och mekanisk känsla ( för att inte tala om lukt... )

Janne J skrev:

Miata har jag faktiskt aldrig kört men jag kan föreställa mig att det är en ypperlig källa till körglädje. Den är ju med all heder en värdig efterföljare till alla brittiska sportbilar från 60-talet. Jag renoverade en spitfire 64 till app k tävlingsbil, körde den på bana under 5 år och ägde den över 20 år, där kan man verkligen tala om att få mycket körglädje och mekanisk känsla ( för att inte tala om lukt... )

Du borde lyssna på The Carmudgeon show med Jason Camissa. En av mina favoriter just nu, vettiga åsikter om just detta med körglädje:

https://www.youtube.com/watch?v=ziuesosN-eU


I övrigt har jag inte mycket att tillägga i det Janne är inne på.

Förra torsdagen bekräftade ganska mycket vad som är roligt. Vi var ju ute några stycken och jag fick prova Jannes Mustang. Jag hade så förbannat roligt i den bilen. Jag hade själv min M2a, och det är en grymt rolig bil på alla sätt, men det gick för fort.

Mustangen var rolig i 70, M2an var jag tvungen att köra alldeles för fort med, och då blir det inte kul. Helt plötsligt sitter man och tänker: "vad fan sysslar jag med??"

Jag hade exakt samma känslor i min tidigare M4a, som förövrigt var ännu tråkigare på väg pga DCT. Det var också en grym bil, men körglädjen saknas jämfört med en äldre bil. Jag sålde ju den och köpte en Datsun istället...

Det var kul att få bekräftat att man är inne på rätt spår, iaf enligt mina preferenser.

Janne J skrev:

Mustangen som de flesta känner till och min Porsche 944S2 med H&R coilover, länklagrad framvagn, r-däck och alla möjliga olika saker som gör den riktigt bra på bana. Vi var överens om att Mustangen var den roligaste bilen att köra, inte för att den var snabbast eller hade bäst väghållning utan för att det var den som fick mungiporna att åka upp så där lite fånigt utan att man var medveten om det

Det är ju inget att snacka om att hade det bara gällt att köra fort hade Porschen varit enda alternativet. Den var ju helt fantastisk när det kom lite svepande kurvor i lite högre fart. Känslan av att bilen kan mycket mer än vad jag någonsin kommer kunna kräva av den var väldigt tydlig.
Men, Mustangen gav ju en lika spännande upplevelse i 60% av farten. Där Porschen kändes som en unghäst som försöker slänga av dig om du inte rider den hårt som fan, kändes Mustangen som kompisen som välkomnade med ett "nu jäklar skall vi ha kul, hoppa in!"

det är inte utan att det satte en del tankar i skallen kring egna bygget..

Min insta-byline är: it's not how fast you go, it's how you go fast. Ett tag var den: it's not how slow you go, it's how you go slow. Same same

Axly skrev:

det är inte utan att det satte en del tankar i skallen kring egna bygget..

Det jobbiga med dessa tankar är när man väl kommer till banan. Där känns allt annat är optimalt för bana som kassa kompromisser. Det är värt att offra en del körglädje på väg för det tycker jag.

Svårt att hitta en balans..

dvorak skrev:

Svårt att hitta en balans..

Minst en av varje
Men då riskerar det att bli projektglädje istället för körglädje.

dvorak skrev:

Förra torsdagen bekräftade ganska mycket vad som är roligt. Vi var ju ute några stycken och jag fick prova Jannes Mustang. Jag hade så förbannat roligt i den bilen. Jag hade själv min M2a, och det är en grymt rolig bil på alla sätt, men det gick för fort. Mustangen var rolig i 70, M2an var jag tvungen att köra alldeles för fort med, och då blir det inte kul. Helt plötsligt sitter man och tänker: "vad fan sysslar jag med??" Jag hade exakt samma känslor i min tidigare M4a, som förövrigt var ännu tråkigare på väg pga DCT. Det var också en grym bil, men körglädjen saknas jämfört med en äldre bil. Jag sålde ju den och köpte en Datsun istället... Det var kul att få bekräftat att man är inne på rätt spår, iaf enligt mina preferenser.

Inte ett ord om den andra bilen du provade..?

MaZ skrev:

dvorak skrev: Förra torsdagen bekräftade ganska mycket vad som är roligt. Vi var ju ute några stycken och jag fick prova Jannes Mustang. Jag hade så förbannat roligt i den bilen. Jag hade själv min M2a, och det är en grymt rolig bil på alla sätt, men det gick för fort. Mustangen var rolig i 70, M2an var jag tvungen att köra alldeles för fort med, och då blir det inte kul. Helt plötsligt sitter man och tänker: "vad fan sysslar jag med??" Jag hade exakt samma känslor i min tidigare M4a, som förövrigt var ännu tråkigare på väg pga DCT. Det var också en grym bil, men körglädjen saknas jämfört med en äldre bil. Jag sålde ju den och köpte en Datsun istället... Det var kul att få bekräftat att man är inne på rätt spår, iaf enligt mina preferenser. Inte ett ord om den andra bilen du provade..?

Hehe, funderade på det lite. Men den hamnar här lite mellan så jag tänkte det är bättre att ta de andra extremerna.

Men eftersom du frågade:
MaZ 330 e90 med KW Competition. Sjukt rolig bil! Chassiet trollar bort vikten på bilen och den var riktigt busig att köra.

Dock får det en annan nackdel: Den kändes aningen undermotoriserad för att chassiet var så bra. Samtidigt så hade mer effekt gjort att det gått för fort igen. Och då är vi tillbaka där vi började. Det är gött när man får jobba lite för farten på väg.

Kan tillägga att min förra bruksbil, en Subaru STi 2015 nog är den roligaste originalbil jag kört allround. Otroligt trygg och busig, och lagom med effekt för småvägar.

Senaste dagarnas värmebölja har gjort att bruks BMW 428an fått rulla alla mil.
Medans Gammelbilarna fått vila i det svala garaget.

Så jag har vart min egen motor journalist lite granna, i jakten på körglädje på krokiga 70 vägar.

Den 245hk starka turbo motorn i kombination med automatlådan, blir lite av en paradox.
400Nm mellan 1500 och 6000 Rpm. ger en enormt flexibel motor.

Även om man kan paddel växla mellan de 8 växlarna, gör det att 3an 4an eller 5an in i en kurva spelar mindre roll, man har prestanda som är ganska lika ändå.

Detta blir helt olikt min gamla BMW e28 528, där måste man träffa 4200 rpm. om man vill ha max vrid.
Valet av varje växel blir utmanande och belönande.

Daniel-635 skrev:

Valet av varje växel blir utmanande och belönande.

= körglädje

Kanske lättare att lista vad som hindrar körglädje


- kopiös omutlig liftoffoversteersäkrad understyrning

- innerhjulspinn

- tråkig motorkaraktär (helt oberoende av effektnivå)


De två första punkterna är svåra att komma runt tycker jag. Men punkt tre och mycket annat som inkonsekvent osäker eller obefintlig chassikommunikation, glappig/otydlig växelspak eller styrning och massa andra problem, de kan man komma runt tycker jag med en stor dos banzai i körningen. Många "tråkiga" bilar kan vara kul i rondeller, motorvägsavfarter, kurvig väg osv om man som det heter "take it by the scruff of the neck".

Men om man bara transporterar sig på en rak landsväg, ja då är det många bilar som är aptrista och en del som fortfarande är skoj o köra.


Mina

Asså jag körde lite annat håll till garaget. Jösses vad kul man hade trots att man körde bruxbil . Fick mig att reflektera över körglädje vilket jag faktiskt upplevde . Inte så mycket tack vare bilen, det var snarare vägen

Eddie Varvstopp skrev:

Asså jag körde lite annat håll till garaget. Jösses vad kul man hade trots att man körde bruxbil . Fick mig att reflektera över körglädje vilket jag faktiskt upplevde . Inte så mycket tack vare bilen, det var snarare vägen

Vägen plus rätt sinnesstämning/attityd


Utan det senare så blir det ingen körglädje.


Körglädje är till viss del en "state of mind" (speciellt om bilen inte är den roligaste på listan)

Magnus Thomé skrev:

Eddie Varvstopp skrev: Asså jag körde lite annat håll till garaget. Jösses vad kul man hade trots att man körde bruxbil . Fick mig att reflektera över körglädje vilket jag faktiskt upplevde . Inte så mycket tack vare bilen, det var snarare vägen Vägen plus rätt sinnesstämning/attityd Utan det senare så blir det ingen körglädje. Körglädje är till viss del en "state of mind" (speciellt om bilen inte är den roligaste på listan)

Ja, faktiskt man får liksom ställa in sin sinnesstämning att bli mottaglig för körglädje typ. När man är där i stunden så kommer den...

Magnus Thomé skrev:

Eddie Varvstopp skrev: Asså jag körde lite annat håll till garaget. Jösses vad kul man hade trots att man körde bruxbil . Fick mig att reflektera över körglädje vilket jag faktiskt upplevde . Inte så mycket tack vare bilen, det var snarare vägen Vägen plus rätt sinnesstämning/attityd

Min sambo hade en Octavia av första generationen, tokslut dämpare, bussningar, leder, mm. Liten motor hade den med.
Jäklar vad den var rolig på Slingerbulten! Eller rättare sagt den var ju inte rolig, det var utmaning att köra den som var rolig. Svänga in i en kurva? Njä, det ville den inte som jag ville... Men när den väl satt sig så höll den det spåret. Byta spår i en kurva? De sladdriga chassireaktionerna gjorde att det inte var en styrka, men en utmaning.
Just den vägen, just den bilen(utmaningen) = körglädje i låga farter!

Dagsformen och sinnesstämningen gör nog mest tror jag, förutsat att bilen inte är skit

Tänkte på det idag när jag var ute och körde med Integran, jämfört med hur det kändes igår.

Igår var jag trött och hade inte riktigt lust med nåntning. Körde en sväng och tänkte mest på negativa grejer. Styrningen kändes för trög, bilen gjorde inte precis som jag ville m.m.

Idag var jag betydligt piggare och med mer livsglädje. Bilen kändes plötsligt näst intill perfekt. Mycket mer följsam och i harmoni med mig själv, liksom. Inget att klaga på alls. Bara älskade det. Så det kan bli