Vi var ju på Knutan och körde Svenskt Sportvagnsmeeting också!

Fantastiskt kul spektakel i dagarna tre med alla möjliga (och omöjliga) sorters bilar på banan. Lite annat "stuk" än våra egna banmöten/tävlingar och en riktig upplevelse, rekommenderas!

Det var skapligt trångt i depån med drygt 200 tävlande ekipage, vi hade lite "otur" och fick det lite extra inklämt - men gemytligt!



Uppdatering till den här helgen sträcker sig till nya topplagringar i framvagnen som medger lite mer camber och caster - landar kring 3,5 grader camber istället för drygt 2 sedan tidigare och motsvarande ökning i caster, så teoretiska förutsättningar för ännu lite skarpare kurvtagning i alla fall. Styrningen känns köttigare och med kraftigare självrätning utan att för den del bli tungjobbad, bra utgångsläge.

Träningar på fredagen, sen kval och ett rejs på lördagen och sista rejs på söndagen betyder lite annan "puls" än en vanlig tävlingshelg med gott om tid att hänga i depån och glida runt. Lördagen bjöd på omväxlande väder med regnskurar. Före kvalet regnade det ordentligt, men slutade strax innan vårt pass och vi gick ut i småblött, men upptorkande. Jag hade bra tempo i det fuktiga, men fick inte till nån fart när det torkade upp - så startplats långt bak i första rejset, näst sist...

Med starttid i antågande närmade sig också en rejäl regnskur, så snabbt beslut om regndäck på - vilket skulle visa sig vara ett bra drag. Starten gick den här gången rullande i båda rejsen och det fick bli ett extra formationsvarv då det fältet tydligen var för utdraget enligt tävlingsledningen. När lamporna väl slocknade var det på min plats långt bak svårt att se i regnsprutet, så ingen kanonstart - vilket var lite turligt. Strax framför mig ser jag Dagge A kasta sig in mellan två framförvarande bilar med tända bromsljus men i fortsatt fart, för att sedan snurra till och gå av banan rakt framåt i startkurvan! Stor oreda men mirakulöst nog ingen plåtkontakt någonstans, men Patrik H lyckades klämma sig förbi mig i villervallan. Det visade sig senare att Dagge tappat bromsverkan helt, snyggt att fixa det utan masskrock i trängseln och vätan!

Så fick vi för första gången åka bakom Safety Car några varv medan bärgning pågick för att sedan släppa loss. Jag hade märkbart bättre grepp än många medtävlare och kunde köra förbi flera BMW och några kollegor. Patrik H hade lite otur i högern efter "Idioten" och snurrade ut åt vänster och jag kunde passera. Körde förbi både Alfor och BMW och gick i mål på 7e plats totalt som första bil i klass 3.



Till söndagen upphörde regnandet och andra rejset kunde köras på torr och fin asfalt. Startade som sagt ganska långt fram med ett helt gäng snabba bilar bakom och förberedde mig på att hålla ordentlig koll i backspegeln. Mycket riktigt kom de motorstarka bilarna en efter en och fräste förbi. Med Anders Marting i Abarth strax bakom fick jag en märklig upplåsning bak vid inbromsningen efter start/mål, som skickade mig in mot gräsplätten på insidan där jag turligen kunde sladda ut på asfalten igen med näsan i rätt riktning. Anders gjorde en skarp insats därbak och såg till att ingen närkontakt uppstod, men han fick nog byta kalsonger efter rejset... Lite skakad blev jag av den oväntade piruetten, jag hade bromsat både hårdare och längre flera gånger innan - möjligen var jag lite för långt ut till vänster och hittade nån grop i bankanten som ställde till det. Oavsett tappade jag tempo och Dagge A hade hunnit ikapp och kunde klämma sig emellan upp mot NGK. Med en hårt uppvaktande BMW bakom hittade jag inte förbi utan gick i mål som andra bil i klassen.

Summerat en superkul upplevelse och det känns bra att ha lämnat nojjan med blött bakom mig, allt helt (även om jag gick rätt hårt åt regndäcken) och med hem utan skador. Justeringen av camber fram har vässat möjligheterna till skarp kurvtagning ytterligare ett snäpp, Bengt-Åce Gustavssons bild nedan tycker jag bekräftar att den nu är tämligen spot-on!



Bildcred till Bengt-Åce Gustavsson för alla tre.

Racerapport R7+R8 2023 - Ring Knutstorp


Så gav vi oss längs E4an 580 km söderut igen för en förnyad attack på Ring Knutstorp tillsammans med BMW Cup. Kändes hemtamt på nåt vis, det var ju inte särskilt länge sedan vi var där senast...



Några uppdateringar blev det inför helgen - mest notabelt ny chassisättning (corner-weight) för bättre balans, nya däck (Yokohama A052) och nu fungerande tankmätare Någon kabeldragning blev tillstädad och lite mer "mässig". I övrigt inte ens tvättad sen Sportvagnsmeeting.

Helgen bjöd på mycket körning med flera (och ett extra) pass på lördagen och träning, kval & två rejs på söndagen. Tyvärr hade jag inte fått i passagerarstol så jag fick stå över taxikörningen på lördagen.

På lördagens extraträning bytte Sune och jag bilar - dels för att det är skoj att köra en annan bil och dels för att jag ville ha Sunes synpunkter på Labilen som den nu blivit. Att jag fick en referenspunkt för vad som är en bra tid runt Knutan med bilen kom som en bonus...
Tyvärr hoppade en tändkabel på "den lille gröne", så jag fick inte riktigt tillfälle att lära känna den - men den är helt klart ett annat djur än Labilen...

Träningen på söndagmorgonen gick segt, jag hade inte riktigt fart i lådan och tyckte mest det var halkigt och trögt. Yokohamadäcken jag köpt beggade men ytterst måttligt körda av en Miata-tävlare pallade inte riktigt som framdäck på Sprint med det sättet jag vill använda dem - så jag beslutade mig för att inför kvalet byta framdäcken till mina gamla Kumho som jag hade med mig i reserv, om inte annat som psykologisk åtgärd. Med däckbytet och lite självpepp i ryggen gick jag ut på kvalet med mer attack och det betalade sig, laptimern visade 1:12.6 som bäst - personbästa med typ 1,5 sek och bara 2 tiondelar långsammare än nestor Sune gjort dagen innan! Nya chassisättningen gav helt klart utdelning, bakänden på bilen känns mycket mer tillförlitlig och jag hoppas ha eliminerat det lynniga beteendet på kalla däck. A052orna verkar funka riktigt bra bak så de får nog hänga med där ett tag till.

Under line-up för första rejset upptäcks bränsleläckage från Sunes gröna Sud, så han uteblir. Stillastående start - i gassande solsken så närmast bastu i bilen - med Labilen ganska långt bak och Anders Marting (kl 2) i Abarth framför, BMW-bilar i ledet bakom och danske Claus Bernhard med sin motorstarka 916GTV V6 på betryggande avstånd bakom. Fick till en riktig kanonstart och kunde köra förbi Marting på innern i första kurvan med häng på Ola Magnusson (kl 2) i 156 V6 upp mot NGK-krönet. Sen kolonnkörning upp över Idioten och ner i Liton. I kurvan över Bäcken står två svarta BMW nos mot nos ute till höger och jag hinner undra hur det gått till innan det är dags ut på rakan där Marting snabbt kan göra nytta av sina hästkrafter och dörna förbi. Jag hänger på så gott det går på den kurvigare delen och håller kontakt - men när vi går ut på rakan igen för andra gången och fäller gasen på fyran uteblir fartökningen, tvärtom tvärdött! Gaspedalen är också helt lealös och jag inser att gasvajern gått av, ridå... :dunce:

Det är ett rätt bra gap bakåt och jag tänker att det är osmart att stå vid sidan på rakan där alla dundrar på med full fart, bilen rullar ju ändå på så jag fäller ut vänsterblinkersen och hankar mig fram till första kurvan - och där står Fredrik Einarsson i brorsans gamla 147 GTA på gräset i ytterkant! Jag kan parkerar vid honom på rimligt säker plats och inväntar hjälp. Fyra bilar av banan blev för mycket så tävlingsledare Jocke flaggar rött och rejset avbryts för omstart. Jag får hjälp ut på banan och kan linka in i depå på tomgång.

Efter bärgning startar resten av gänget (minus mig och Einarsson) om och slutför första rejset. Som tur är har hjälten Sune likt Skalman "allt" i "bobilen", även en gasvajer - världsklass

En snabbinsats med fantastisk mekhjälp löste problematiken med uteblivet pådrag och vi var klara för andra rejs!

Eftersom det blev DNF i första blev det till att starta längst bak, sånär som på att Sune som inte ens startat fick stå allra längst bak. Snabbe Micke Wiklund hade inte heller slutfört förra rejset men gjort fler varv än mig och därför snett framför. Rullande start som vi brukar och även den här gången fick jag till det, hängde på Micke som agerade plog genom fältet och kunde köra förbi Fredrik Ståhlgren i 75a ganska direkt, Sune kom förstås som skjuten ur en kanon och han fick ta luckan bakom Micke. Ut ur Ronnie P när start-kaoset rätat ut sig ligger jag bakom Dagge Aronsson i svarta GTVn. Dagge är en jäkel på att "stänga igen" och jag tänker att här kommer jag få jobba - men får ett tillfälle att sticka in näsan på insidan vid inbromsningen till vänstern upp mot Idioten där Dagge nog är mest fokuserad på att hålla koll på den stora BMWn han har strax framför. Vi går parallellt genom kurvan och jag kan smita in efter BMWn upp mot Idioten. Framför BMWn ligger Claus i 916-GTVn och honom vill jag ju köra förbi! Den stora E39an är just stor och ganska stark så det blir till att jaga på bakom. I vänstern efter Idioten försöker jag, men han stänger till ganska brutalt och jag får rätta in mig bakom. Ett varv senare får jag ny chans på väg ner i Liton. Jag tar chansen och går på insidan i nerförsbacken, eftersom Labilen är rätt mycket lättare än en E39a håller tricket och jag kan bromsa förbi honom nere i kurvan och ta upp jakten på Claus. Med sin stora V6a är han snabb rakt fram, trots hög vikt och på rakan har jag inte en chans, men när det ska bromsas eller svänger får jag betalt för att ha en lättare bil och är tydligt snabbare. Claus håller igen bra och jag gör vad jag kan för att stressa honom genom att ta alla möjliga konstiga spårval bakom hans tunga pråm. Vi har helkul kubbning i ett par varv, tills Claus tar sig lite vatten över huvudet och kommer för långt ut till vänster över krönet i NGK-kurvan. Den är lurig med "fel" lutning efter kurvan och mycket skräp utanför raceline. Claus tappar greppet bak och gör en halv piruett åt höger. Som tur är ligger jag på lite avstånd här och kan väja och passera honom, om än med knapp marginal. Det betyder att jag har passerat mina klasskamrater. Gapet fram till nästa bil (BMW) är långt - typ hela rakan. Jag försöker jaga ikapp men slår efter en stund av lite på tempot för att inte ta onödiga risker - jag åker ju gärna hem med hel bil om jag kan...

Resten av rejset är tämligen händelselöst, sånär som på en "close call" i slutet på rakan när två av de snabbaste BMW-bilarna kommer för att varva. Jag håller ut så mycket det går, men de har tydligt hornen ute och bromsar på sig ordentligt och de går ihop lite precis framför mig. Vi klarar det utan mera plåtkontakt, men det är inte mycket mer än ett dasspapper emellan...

Så målflagg i rejs två på första plats i alla fall

Film från det rejset nedan:

Summerat en riktigt kul rejshelg - även om det är låååångt till Knutan från Stockholm - med en känsla av att ha tagit något litet steg till i rattvridandet även den här gången!

Bakre kränghämmare installerad med inspiration från Millbros Renaultfemma. Tyvärr var Sellholms knivar för långa så det fick bli en variant med hemdesignade hävarmar. Den är måttligt styv - typ 25-55 N/mm justermån. Jag vill försöka undvika att den blir lömsk med plötsliga bakvagnskast, fjädrarna bak är redan ordentligt hårda i förhållande till den ringa belastningen bak (180 N/mm - väger 160 kg per sida med nästan full tank)

Förhoppningen är att jag ska kunna gå lite tidigare på gas ut ur kurvor, dels genom att få lite mer mer liv i baken så det inte plogar i de längre kurvorna och dels genom att få ner innerhjulet fram ordentligt i backen så Quaife-diffen funkar. Som det är nu får jag hjulspinn i Idioten, Ejes och andra tvära kurvor.



Droplänkarna blev aningen för korta, nya längre beställda och det ska till nån form av damask för att undvika att allt skit på hela banan sugs in i kupén.