Man får kanske definerera "råd att skrota".
Mina bilar är betalda så om jag skrotar så påverkar det mig inte jättemycket, men jag har förstås inte råd att köpa en "ny"... (för en gammal 911 kostar inte 100.000kr längre).

Hade jag belånat ett hus med 500kkr extra för att köpa en bil, då hade inte bilen varit betalad.

Slalom behöver inte var ofarligt, men om banan (flygfältet) är bra, utan diken etc, och den som satt konorna tagit hänsyn till oflyttbara föremål utanför asfalten så är det ganska säkert.

Cédric skrev:

Btw, konbana är inte helt ofarligt beroende på hur det ser ut utanför banan. Har sett 2 bilar skrotas helt efter att ha åkt av. En körde ner i ett dike utanför banan och en slog runt och la sig på taket då åkern utanför var ganska nyplöjd. Men generellt är det ju rätt säkert.

Verkligen sant, banläggarna har ett stort ansvar och man själv måste tänka efter om det finns däckshögar, diken, kantstenar eller liknande i närområdet. Men med en vettig banläggning på en stor yta och en vettigt frisk bil chasssimässigt så är riskerna mycket små.

för egen del så är frågan tudelad.

Å ena sidan handlar det om att om bilen blir skrot så ska det bara vara redan "avskrivna" pengar, surt men pengarna/värdet på bilen ska liksom vara helt borta ur ekvationen.

Å andra sidan så känner jag att bilen och eventuella plåtskador hela vägen till totalskrot är det jag oroar mig minst för..... nu är det min egen "hälsa" eller rättare sagt barnens pappas hälsa som är det viktigaste!

När jag kör för fullt med mina egna mått mätt som att hålla stumt under bron på kinnekulle exempelvis så är det främst barnen jag tänker på om något skulle skita sig, allt annat är bara plåt och pengar.......

Sedan är det väl så i ärlighetens namn att väl på banan med eller utan konor så är det fokus på att ha kul och känna att jag utvecklas som är det viktiga, hundradelar hit och dit kvittar i det stora hela men inte därmed sagt att jag inte försöker pressa mig.

/C

Niklas Falk skrev:

"FyFabian"...

Niklas satte väl huvudet på spiken där. Nog för att jag är förtjust i den, men hålet i plånboken blir minimalt, och det händer bara vid en total skrotning.. allt annat bygger bara karaktär på den. Den är dessutom preppad för att skydda föraren redan

Blåste av konbana i Eksjö en gång.

Fick lust att sladda lite med M5E39'an på en träff när en M3e46 åkte runt på det blöta o sladdade

Under tiden man åkte baklänges i 140 (uppskattningsvis) så hann jag kolla i spegeln och såg både stora stenar och trädrötter. Då tänkte jag "dyrt!!!"...

När jag upptäckte att jag kommer missa dem och pricka sanden, så tänkte jag "Det här kommer göra ont".

Bilen klarade sig utan problem, likaså jag.

Men efter det så slutade jag köra nära gränsen, och med åren som gått då jag inte varit varken på bana eller konbana så inser jag att verkligen inte vågar gå nära gränsen ens.

Men det är lustigt...det är det där suget i magen som är det äckliga för mig. Jag kan sladda med e60'n i 90 utan problem, och köra nån 700hk (eller vad de nu har) Tesla med kraftigt acc. Men när jag kör rovern över 5500varv då slår spärrarna till.

Men det är inte familj eller bilen som dyker upp i tankarna... det är bara en äcklig känsla.


Men med det sagt. Jag skulle vilja ta upp och ta ut Rovern på bana och se vad jag klarar av och vad som blivit av mig. Får bli typ "grön grupp" eller vad man kallar det.

Och jag avskriver psykiskt bilen om jag tar ut den på banan.

Min stora oro är alltid att något på bilen ska paja så jag inte kan köra. Visst har saker pajat men det är förvånandsvärt lite sett till vilka billiga bilar jag kört. Har också tänkt att den gemensamma nämnaren för det som gått sönder är att det är hembyggt (nästan men inte helt). Det är ovanligt att originaldelar ger upp.

Har fått ge upp pga växellänkage som gått sönder (ny del köpt på motorsportfirma) och sen en växellåda som gav upp efter ca 8 år med endast bana.

Dock ha rjag sedan jag börjat med super seven kännt en oro för att skada mig själv. Ligger väl i sakens natur då allt är hembyggt och med min tes ovan så går nåt sönder då

Resonerar som de flesta dvs bil är betald och skulle jag totalhaverera bilen så är det inte plånboken jag är orolig för. Kommer till nästa år bygga ny bur i min 944:a få jag tycker nuvarande är för dålig i passform och stor risk att jag slår i huvudet. Efter ha legat 1 månad på sjukhus nu i sommar efter MC krasch så står säkerhet överst på min agenda inför nästa säsong. Eftersom jag sedan 2012 valt att endast tävla med bilar så krävs det att man har ganska lite konsekvenstänk om man skall vara konkurrensmässig. Kommer dock aldrig åka MC då jag var lite väl nära döden. Bil och full säkerhetsutrustning och dessutom i bra design och genomförande är min framtida melodi.

JohnC skrev:

Kommer dock aldrig åka MC då jag var lite väl nära döden. Bil och full säkerhetsutrustning och dessutom i bra design och genomförande är min framtida melodi.

Hälften så många hjul, hälften så stor hjärna.

Kör MC, men tråkig hoj så man inte kör så jäkla fort. Det gör jävligt ont att drutta dit i 20 km/h...
Lånade en kompis hoj med 180 hästar, helt galet.... Krävs mycket övning för att hantera sportig kurvtagning och inte göra fel när något oväntat händer.
Skönt att du klarade dig.

Visst har det dykt upp tankar ibland att det kan hända något, men tänker inte så ofta på konsekvenserna faktiskt. När passet väl är igång så är det bara att köra. Skulle en bil avskrivas helt sitter jag inte i båten utan livet går vidare men med 1 bil mindre. Klarar man av det ekonomiska innan så gör man det efter också, om något blir kostnaderna mindre eftersom man inte har en bil att förbruka bränsle, däck och bromsar i.