Jag har Såå ont i kroppen idag, dagen efter! Ni får ursäkta om jag inte skriver så fort men jag är helt slut i underarmarna och handlederna värker...

Men vi tar det från början.


Till skillnad från mitt allra första race, och tillika premiär på gräsbaneunderlaget i Löhammar tänkte jag vara ute i god tid och ha allting klart och i ordning i god tid innan tävling. Det var lite småfix att göra: Grab-baren skulle bytas, nya skyltarna monteras, isdäcken på, framvagnen justeras och lite annat småplock. Tävlingen skulle gå på söndagen och jag började förbereda mig på torsdagen med att ändra kosten och äta mycket kolhydrater för att fylla glykogendepåerna till bristningsgränsen. Med tanke på min bristande närvaro på gymmet gäller det att ta till alla knep.

Hämtade upp en ny fräsch dunk racesoppa, Aspen 102 oktanig, på fredagen. Tyckte att jag hade ganska bra med tid och det flöt på fint, tills grab-baren skulle monteras. Normalt ett plätt lätt jobb, men nu blev det bökigt. Till att börja med fattades det en centimeter i bredd för att den skulle passa. Men lite svordommar gick det dock att vålda på den, problemet var bara att man fick slå på den underifrån, fästa med en bult och sen vrida upp den. Men då tog avgassystemet i så det vara bara att lossa på det, sen gick det som en dans tills systemet skulle tillbaka på plats igen. Maken om korkad lösning för infästning får man leta efter att det dessutom var felmonterat från början gjorde inte saken enklare. Till slut satt det rätt monterat och allting tillbaka på plats i alla fall...

Iväg och hämta en Audi S6:a som jag fått låna som dragbil. Quattro, automat och Its Fun chippad gör den till en fin-fin dragbil. Åker 50 meter med den och inser att klossarna bak är helt slut, raspar fint... Skit också! Blir till att åka "Pärlan" även kallad "Likbilen", av min kära hustru. Likbilen är en manuell Toyota Corolla 1.6 kombi 4WD från 1989. Läcker lite olja, läcker lite avgaser och är obesiktad (men försäkrad), inte riktigt vad jag tänkt mig att dra Statoils största släp med men alternativen lös med sin frånvaro.
Vet inte riktigt vart tiden tog vägen men innan allt var inlastat och tripplekollat, och kollat en extra gång, så var klockan efter midnatt likväl. Besktningen började 07:00, så det var bara att ställa klockan på omänskliga 05:00. Livet är hårt för oss tävlingsförare...


Efter alldeles för lite sömn släpade vi oss ur sängen. Tvingade i mig en dubbel portion havregrynsgröt och rejält med vatten, inget som lockade direkt. Efter att ha varit på väg upp ett par gånger kom vi överens om att det var bäst om den stannade kvar i magen. 05:45 satt vi lastade i bilen äntligen på väg. Vägarna var underkylda och det var snorigt halt, fick lov att åka stora vägarna och ta en omväg, ville inte chansa med släpet.

Full gas spar tid, heter det. Med en flock bortsprungna hästar hjälpte inte det så mycket, men runt 110-120 orkade den upp i. Två liter milen ville den ha för det "nöjet"...




Vi höll stålet hela vägen och gjorde misstaget att följa vägbeskrivningen från Eniro.se. Det vart en nätt omväg på sisådär fem mil. Efter 20 mil och 2h 15 min senare rullade vi in mot Ledskär i Skärplinge. Vi var inte sist men definitivt bland de senare ekipagen att anlända. Hittade en prima(?) plats alldeles brevid bajjamajorna..

Då mitt medlemskort ännu inte anlänt och jag slarvat med att ordna licensen fick jag dega för en debutantlicens och ett tillfälligt medlemsskap i SMK Tierp. Totalt, inklusive anmälningsavgiften, blev jag 900:- fattigare.


Jag litade inte riktigt på att däcken skulle hålla tätt så jag hade överfyllt dem kvällen innan. När jag nu skulle släppa ut till en lagom nivå (0.8 bar) så märkte jag att jag missat att dra åt muttrarna på framhjulen... *ooops!* Ingen "confidence booster" direkt, hade jag glömt något mer?




Besiktningen klarades av hyggligt så när som på att min killswitch (dödmansgrepp) inte funkade. Efter lite 5-56 blev den dock som ny igen. Var lite orolig att de skulle påpeka att jag inte har någon bakbroms. Eller jag har bakbroms, men inga möjligheter att använda den. Det brydde de sig dess bättre inte om. Men en tumbroms från ISR är beställd..

En funktionär kommer gåendes med en bekymmrad min, brukar sällan vara ett gott tecken. Dessutom kommer han gåendes mot oss, vilket brukar vara ännu mindre bra. Det visar sig att jag har fel nummer på min Quad! Tog förgivet att det var samma nummer som för SuperMotard, men så var det inte. Jag var dock i gott sällskap då det var flera som hade gjort den missen. Trots att jag anmält mig med #33 till arrangören var det ingen som påpekat detta. Nåväl, efter en stunds kreativt tänkande vart mina nya fina skyltar modifierade till detta nedan. Inte snyggt men det funkade...




Då var allt i sin ordning, hoppades jag, och dags för första träningen på tre hela varv. För mig, som aldrig kört på is tidigare, var det en intressant upplevelse. Hade ingen aning om vad som var att vänta, fick ta häng på närmast framför och leka "Följa Quad". Kan han borde jag kunna... Det grepade fint med det reglementseniga 8mm dubbutsticket som vi kör med, så länge man inte kom ut i snömodden vill säga. Där var det duktigt halt, som på is nästan.. Redan efter tre varv kändes det i underarmarna, med mitt låga styre var jag på väg att flyga över i en kurva. Nytt styre och styrhöjare är beställt, idag!

Nu var det dags för första kvalet. 12 Quads line:ar upp i bredd på banan. Kommer iväg rätt hyggligt som tredje man och hänger på förvånansvärt bra tills början på tredje varvet när min Quad börjar misstända och tappa effekt, tändningsfel? Tappar till en 8:e plats..

Börjar felsöka i depån och det visar sig, pinsamt nog, vara soppatorsk! Tanken på Raptorn är dumt konstruerad och i kurvorna slickar soppan kanten på tanken vilket gör att den suger torrt. Den missen gör jag inte om flera gånger, nu är det full tank som gäller.




Andra kvalet går bättre, men har fortfarande problem med att komma underfund med underlaget. Tycker det understyr allt för mycket, avsaknaden av bakbroms gör det hela än mer komplicerat.

Har svårt att komma iväg i starten men kör upp mig och ligger fyra. Då jag inte kan nypa åt runt tanken hänger jag väldigt mycket i styret och det börjar ta ut sin rätt. Det värker i handlederna och strålar ända ut i tummarna. Går i mål som fyra men är helt slut i kroppen. Lyckligtvis är det lite paus innan finalen. Appropå finalen, var jag av den uppfattningen att alla skulle gå till final, men så var inte fallet. Endast de åtta bästa kvalade till final. Hade min klantmiss med soppan gjort att jag missat min finalplats?! Några nervösa minuter passerade men det visade sig att jag kvalat in till final på en delad fjärdeplats. Får välja spår som femte Quad.



Mera Redbull åt folket, laddar upp och funderar på min taktik inför finalen. Gasa mera och bromsa mindre, kanske?




Det var nervöst inför finalen. Det ska hålla i sex varv, hur ska jag orka det? Kroppen värkte redan innan efter vad jag utsatt den för under kvalen.

Det hade strömmat till en del del publik, trots det ganska tråkiga vädret, som rådde.




Line:ar upp, väljer ett spår ganska nära innerspår men inte längst in. Ihop om att hitta färsk is och bra driv.

Dags för start, pulsen klättrar och jag stirrar stint på startsnöret... DÄR! Ger gas och tycker jag är bland de första iväg men vad händer?! Alla åker och jag står nästan still med spinnande bakhjul! Vet inte om det var för mycket gas, dåligt spårval, för högt däckstryck eller en kombination, men jag är sist iväg. Skit också! Mot slutet av tredje växeln börjar det greppa och bära iväg. Biter ihop och nu jäklar ska det bli åka av, bära eller brista! Håller stumt på fyran genom den första långa vänstern efter start och mål rakan. Kommer ikapp den första klungan direkt, men det finns bara ett spår att åka i då snömodden inte är ett alternativ. Men med lite taktik och håriga inbromsningar lyckas jag klämma tre personer på två kurvor under första varvet!




Jag kämpar på och klättrar stadigt, men nu börjar kroppen ge sig. Har nu nått en fjärdeplats och är rejält trött med två varv kvar. Trean finns det inget att göra något åt, får ligga och bevaka min placering istället. Gashandtaget känns konstigt...? Gummit har släppt från rullen och håller på att åka av! Tar det aldrig slut?! Kämpar för att hålla mig kvar och för att gummit ska sitta kvar. Har en lucka till femman och under sista varvet slår jag av på takten och åker på säkerhet för att inte göra några misstag. Hör att femman närmar sig, försöker vrida på mig men ser honom inte. Hur nära är han? Ska han om måste han åka ytterspår, tar det väldigt lugnt ut på start och målrakan. Åker tight-tight, get gärnet och driver ut matar växlar, räcker det?! Ja, jag behåller fjärde platsen!


Team Boive Racing plockar en fjärdeplacering i premiären på isbana! 4:a av tolv startande är vi väldigt nöjda med.



Eftersnack efter målgång.





Nästa tävling är Östhammar 26/2, den närmsta tiden ska jag tillbringa med träning (hör och häpna). Laborera med lite justeringar. Det är en av de största istävlingarna och konkurrensen lär bli stenhård, jag kommer behöva all träning jag kan få.


/Jocke

grymt bra beskrivet - tack för en"trevlig serie bilder okså

Bra jobbat!

Kul läsnig! Quad är väl godkänt på rejsa... de har ju fyra hjul iaf!

Tack! Tack!


Den 4:e och 5:e är det dags igen, Östhammar respektive Skutskär. Blir en tuff helg!

För ovanlighetens skull har jag faktiskt börjat träna lite...


Ses här:
https://rejsa.nu/forum/viewtopic.php?p=365506


/Jocke

Ser väldigt trevligt ut måste jag säga. Hade varit grymt roligt att få prova på isåka med quad nån gång, asfalt & grus har man ju provat lite, att säga att det är lättkört mot en vanligt tvåhjulig maskin är ju att ljuga tycker jag... Polaren hade en Raptor (660 tror jag det var) och den fick man ju provkört nån gång. En annan polare tävlar en del med sin YFZ 450 (kör både motard och cross med den), har fått 'erbjudandet' att få provköra när jag ändå varit vid crossbanan utan egen hoj men tackat nej när storfräsarna (på två hjul vill säga) har klivit av quaden helt slutkörda redan efter 2-3 varv.
Vårbild 1
Vårbild 2